Det har hänt mycket den här veckan. I Australien härjar en av tidernas värsta bränder, i Israel hölls ett mycket betydelsefullt politiskt val, i Zimbabwe svors Morgan Tsvangirai in som premiärminister, i Val d'Isère misslyckades Anja Pärson i störtloppet, i Sverige sänktes reporäntan till låga 1 procent, och så har årets melodifestival satt igång.
Bengt Johansson skriver i sin studie om nyhetsvärdering att det som styr vad som blir till nyheter något förenklat är vad publiken vill ha och vad journalisterna tycker att publiken borde vara intresserad av att veta.
Att bränderna i Australien har varit en het nyhet under den gångna veckan är med andra ord inte särskilt underligt. Vad publiken vill ha är ofta nyheter om olyckor och brott. Bränderna är en landsomfattande katastrof som skördat många liv och skapat dramatiska scener. Dessutom var de anlagda av pyromaner så de är också ett resultat av brott. Det bör ju även klassas som en nyhet som är viktig att informera om. Inte minst då elden kanske aldrig kunnat härja så fritt om det inte vore för den globala uppvärmningen som vi alla är skyldiga till.
Sänkningen av reporäntan stal DNs första sida från bränderna mitt i veckan. Inte så förvånande med tanke på att det är något som direkt påverkar Sveriges och svenskarnas ekonomi. Vad som gjorde mig något förvånad var att nyheten även hamnade på tidningen Metros löpsedel. Det är ju inte en tidning som vanligtvis brukar skylta med viktig samhällsinformation på första sidan. Den mest rimliga förklaringen till detta borde vara att sänkningen av räntan påverkar så många svenskars privata ekonomi att man därför bedömer det som en nyhet som lockar läsarna.
Men trots viktiga politiska och ekonomiska händelser samt bränder som slukat hundratals liv så var det inte någon av de ovanstående händelserna som verkar vinna mest plats i Aftonbladet den här veckan. Istället var melodifestivalen den ständigt återkommande händelsen på tidningens löpsedlar. Det har varit rubriker om att Petra Mede inte klarar trycket som programledare, att Måns Zelmerlöw har mimat under repetitionen och att aftonbladet släppt en samlingsskiva med schlagerklassiker.
Det är väl ingen tvekan om att dessa rubriker är till för att locka läsare och sälja lösnummer. Men jag skulle vilja veta varför publiken så gärna vill läsa om vilka trivialiteter som helst bara för att de inkluderar kändisar och TV?
Årslistan 2009, plats 25-21
14 år sedan
Jenny,
SvaraRaderaIntressant inlägg!
Du väver på ett elegant sätt in ditt nyhetsvärderingskunnande i resonemangen kring vecknas nyheter.
Din avslutande fundering kring vårt ohämmade begär efter kändisdetaljer är fascinerande ... Jag tror att vi måste söka svaren inom grannvetenskapen psykologi för att förstå det - men helt klart är att makt är något som intresserar oss: maktstater och maktpersoner (där vi ju utan tvekan måste inkludera kändisarna).
/Mia
Hej Jenny!
SvaraRaderaJa, den här återkommande frågan om varför kändisnyheter säljer...
Precis som Mia har skrivit så är ju makt en dragningskraft. Vi har även ett stort intresse av att se "bakom fasaden" på andra människor, och känna likheter med varandra. När kändisar, som vi kanske ser upp till och beundrar, visar sig sårbara (mimar på rep eller inte klarar trycket som programledare), då känner vi kanske att det på något sätt blir lättare att klara våra egna motgångar..?
Jag vet inte, det blir ju lite psykologi av de frågorna, men visst undrar man hur Måns och Petra kan intressera och engagera så många, och stjäla Löp från ekonomikriser storbränder!
Kanoninlägg, förresten!
/Anna Ahlgren
Hej,
SvaraRaderajag lyckades inte hitta dem jag skulle kommentera så jag tog en bloggadress i högen och hamnade hos dig! =)
Ditt inlägg var intressant, och lagom långt för en blogg (mitt eget var ungefär två kilometer!) Du tar både upp exempel som lyfter fram där tidningarna har handlat enligt förväntningarna, och andra där de inte gjort det.
Det måste verkigen vara en svår balansgång för de som ska sålla bland nyheterna att välja både viktiga och intressanta nyheter.
Jag funderar på hysterin kring kändisar och melodifestivalen. En anledning till att det tar upp så mycket plats är säkert att det är "enkla" nyheter att skriva om. Det är uppstyrt för media vid tävlingarna, det är under en specifik tidsperiod, rör "intressanta" och kända människor som vill ha den mediala uppmärksamheten. Det är ganska mycket lättare än att fördjupa sig i komplicerade politiska frågor som kanske rör en lång tid och inte säljer lika bra.
Men jag säger som dig, vill folk verkligen läsa tidning efter tidnig med icke-nyketer om b-kändisar och melodifestivalen?
De andra kommentatorerna har tagit upp att den makt som kändisar har fascinerar, vilket säkert stämmer. Vi "vuxna" har nog inte gått framåt som vi vill tro, bara för att vi tagit ner Spice girls affischerna från väggen =)
Jättebra inlägg, lycka till med fortsättningen av kursen!
/Linnea Johansson